Synen på kvinnokroppen som problematisk har djupa rötter i bland annat industrialismen och kapitalismens framväxt. Detta uttrycker sig både bland yrkespersoner med auktoritet, hos individen, och inom institutioner och samhället i stort (1). Ett samhällssystem där den misogyna synen på kvinnokroppen som passiv, inkapabel, eller i behov av ständig korrigering, fortfarande lever kvar på många håll. Det är också en blick som många internaliserar, och det påverkar deras egen bild av sig själva.
Ett exempel på hur vi sociokulturellt uppfattar kvinnokroppen som "problematisk" är kvinnans menstruation. Där finns en syn som uttrycks av såväl vårdpersonal, sexologer, gynekologer och människor med inflytande – att menstruation är "onödig" eller till och med skadlig för hälsan. Kvinnor uppmuntras att bli av med PMS genom hormonella preventivmedel, och ibland beskylls mens för att vara orsaken till problem som endometrios eller PMS.
Det är ju inte mensen i sig som föreligger dessa hälsoproblem. Det finns många orsaker, som genetik, autoimmuna störningar, psykisk ohälsa, stress eller livsstil. De avfärdas för att skylla på kvinnokroppens biologi. Genom dessa attityder förstärks det gamla historiska stigmat kring menstruation som negativt och synen på kvinnokroppen som i behov av korrektion. Föreställningen är kvar i samhället att menstruation är något kvinnor ska kunna välja att “slippa”, som om hennes naturliga tillstånd skulle vara en börda. En last att acceptera som en del av att vara kvinna.
Ett annat exempel är den sociokulturella bilden av förlossningen som något kvinnan ska kunna välja att slippa genomlida, att kroppen per automatik behöver stöd utifrån. Att det finns kvinnor som upplever orgasm & eufori under förlossningen, den bilden ser vi sällan i vår kultur(3).
Hur kan vi etablera en nyanserad bild där kvinnor också förstår att det finns möjlighet att själva påverka förlossningen och graviditeten genom förberedelse? Samtidigt behöver vi såklart möta våra förväntningar, alla kvinnor kommer i någon form uppleva smärta, och behöver stöttning i att förbereda sig mentalt inför den.
Historiskt har kvinnokroppens funktioner ofta setts som något att "åtgärda", och övermedikalisering har debatterats länge. Även om Sverige har god förlossningsvård vad gäller akutvård, så behöver vi lyssna på kritiken om övermedikalisering. Naturliga metoder för smärtlindring och förberedelse kan i många fall minska behovet av interventioner(2) – något som också påverkas av våra föreställningar om hur en förlossning ska gå till.
Idag kan vi även se problemet på en strukturell nivå. Ekonomiska incitament prioriterar standardiserade medicinska lösningar. Rädsla för juridiskt ansvar leder till att personal kan använda fler ingrepp än nödvändigt. Vård och medicin är självklart livsviktiga framsteg. Samtidigt måste vi öppna än mer för metoder som tar hänsyn till preventiva, subtilare insatser och processer, och inkludera dem. Vi behöver en balans där vården stöttar kroppens naturliga kapacitet: bl.a genom förberedelse redan under graviditeten, och stärker individens möjlighet att påverka sin vård.
Publicerad: 2024-11-29
Skribent: Diana Nykvist, Sexrådgivare
Källor: 1. S. E. Bell & A. E. Figert, Gender and the Medicalization of Healthcare. 2. McKinney, Jordan A. et al. 2024, Water birth: a systematic review and meta-analysis of maternal and neonatal outcomes. 3. D. Mayberry, “Birthgasm”: Orgasm as Pain Relief in Childbirth.
