Vården står idag inför flera utmaningar i att ta hand om denna patientgrupp: Dels finns problemet att patienter inte alltid söker vård för sexuella övergrepp utan söker vård för andra symtom. Här behövs kompetens hos personalen att känna igen symtom och kunna ställa rätt frågor, så patienter kan upptäckas. Stigmat är stort, till exempel är det bara 1 av 10 barn som berättar om de varit med om sexuellt våld. Det är inte ovanligt att patienter själva tror att deras PTSD har läkt för att åren har gått sedan de blev utsatta, men att det snarare handlar om att patienter lärt sig kompensera olika symtom på PTSD. Vanliga symtom är ångest, tandgnissling, migrän, beroenden, mag- och tarmbesvär, stress, över-reaktivitet och utmattning(3).
De patienter som aktivt söker vård för sexuellt trauma, kan bemötas av okunskap. Det handlar om patienter som erbjuds medicin i första hand och aldrig ens erbjuds terapi, trots att forskning visar att terapi är mer effektivt än medicin(4). Vi ser också patienter som erbjuds samtalsstöd, trots att enbart samtal bevisligen är otillräckligt för att läka sexuellt trauma och PTSD.
Bland de patienter som faktiskt erbjuds trauma-terapi, så står vården inför ytterligare en utmaning. De vanligaste terapiformerna som används för sexuellt trauma idag, innehåller exponering, vilket betyder att patienten utsätter sig för jobbiga minnen eller rädslan att prata om det som har hänt. Forskning visar att dessa metoder fungerar effektivt för att behandla sexuellt trauma, men inte alltid om traumat är för djupt. Det inkluderar terapiformer som Prolonged Exposure (KBT), TF-KBT och EMDR.
Risken när dessa metoder används med en patient som har djupare trauman är att patienten kan bli återtraumatiserad, eller hoppa av behandlingen för att den blir för jobbig. Det kan handla om patienter som har utsatts för upprepade övergrepp i barndomen, trafficking, incest och andra upprepade sexuella trauman.
Samtidigt så ska man komma ihåg att inte dra alla över en kant: en metod kan en fungera för en individ och mindre bra för en annan. Därför kan vissa patienter behöva byta terapiform om den visar sig ineffektiv. Många patienter vittnar om att de blir nekade att byta terapiform, trots att den inte fungerat. Patienter får också höra att de inte svarar på behandling, och blir därmed nekade vård. Andra patienter bemöts av att de har fått "tillräcklig vård" och nekas att fortsätta gå i terapi trots att symtomen kvarstår.
Det finns en relativt ny terapimetod som visat sig kunna behandla djupa & komplexa sexuella trauman, med minskad risk för återtraumatisering, som därmed fungerar mycket väl för patienter med övergrepp från barndomen. Den kallas för Lifespan Integration (LI), och till skillnad från andra metoder så innehåller den minimal exponering, och arbetar istället med att förankra patientens traumatiska minnen i ett tidsperspektiv. Det betyder att LI är lättare för många patienter att genomgå, än andra terapiformer som ofta innebär mycket exponering.
Ett exempel på effektiviteten av LI är en studie från WONSA som visade att 70% av deltagare med singel-trauma blev av med sina PTSD-symtom efter en enda behandling på 2 timmar(6).
Det behövs fler terapeuter som jobbar med LI-metoden som vården kan remittera till. Idag har WONSA 1500 patienter i kö, med just komplexa trauman, som inte kunnat vända sig någon annanstans. Ändå får WONSA inget finansiellt stöd från regionen inför 2025, för att politiker valt att lägga ner avtalet med WONSA kliniken.
Läkare behöver kunna remittera patienter med komplexa trauman till sådan specialistvård. Det finns ingenstans att remittera dessa patienter idag. Samtidigt är stödet och resurserna ojämnt fördelat i landet – i många regioner finns för lite specialistkompetens.
För att möta detta behov måste vården investera i utbildning och tillgänglighet. Överlevare av sexuella övergrepp förtjänar att bli bemötta med förståelse och få den vård som krävs för att bearbeta och läka från sina upplevelser.
Genom att bli medvetna om detta, kan vi förändra politiska beslut som ligger till grund för denna verklighet. Till dig som har blivit utsatt för sexuella övergrepp, är ett råd att söka stöd hos NxtMe, Rise eller Storasyster.org, och få hjälp att söka vård. De har stödpersoner, juridisk hjälp, stödgrupper och engagerar sig politiskt i frågan. Det finns hjälp, både forskning och vittnesmål visar att det går att läka från sexuella övergrepp.
Publicerad: 2024-12-20
Skribent: Diana Nykvist, Sexrådgivare
Källor: 1. Lundgren, Heimer & Westerstrand, 2001. 2. WONSA, myter om sexuella övergrepp [2024-11-29], 3. Molero-Zafra M, Fernández-García O., et al., 2024,Psychological intervention in women victims of childhood sexual abuse/…/. 4. Briere J, Scott C. Complex Trauma in Adolescents and Adults: Effects and Treatment, 2015. 5. Brattberg, A. & Hulter, B. (2010), Samtal – en del i utredningen av sexuella problem I Lundberg, P.O. och. Löfgren-Mårtensson, L. Sexologi. 6. WONSA, Rajan G, Ljunggren G, Wändell P, Wahlström L, Svedin CG, Carlsson AC. Health care consumption among adolescent girls prior to diagnoses of sexual abuse, a case-control study in the Stockholm Region. Eur Child Adolesc Psychiatry. 2020.
